Paper short abstract:

Att det finns gott om gamla bronskanoner på maritima museer kan te sig självklart. Samtidigt kommer många föremål aldrig i närheten av vare sig museer eller utställningar. Det finns därför anledning att dröja lite vid kanonernas museihistoria. Varför finns de egentligen där, och hur kom de dit?

Paper long abstract:

Kanonrören till de bärgade och tillvaratagna bronskanonerna tillverkades och användes för hundratals år sedan. Flera av dem har också varit ombord på välkända stridsskepp (som Vasa, Kronan och Riksäpplet) och inte sällan har de även gått till botten under spektakulära former. De gamla bronskanonernas närvaro på de maritima museerna utgör därmed ett gott exempel på materiell cirkulation. Ett sådant närmande reser ett antal specifika frågor: Varför bärgades många av dessa kanoner från början? Vilka olika motiv har legat bakom de bärgningsprojekt som följt på de tidiga ansträngningarna? Och när började kanoner överhuvudtaget att betraktas som museiföremål och kulturarv?

Den som börjat fundera i dessa banor inser dock snart att det sker en omfattande återanvändning av äldre bronskanoner även utanför museernas väggar. Som lösgjorda och omhändertagna delar av de större skeppen fortsätter kanonerna att röra sig i historien – och i vår egen samtid. Det är ett flerhundraårigt återbruk av anmärkningsvärd omfattning och variation. Genom att rikta blicken mot ett antal kontexter och miljöer där försvunna, återfunna, bärgade och/eller på andra sätt bevarade bronskanoner spelar en viktig roll är avsikten att belysa såväl kulturarvsprocesser, materiellt återbruk och symboliska transformationer. För även om det är samma kanoner fyller de idag helt andra syften än när de en gång fanns ombord på den seglande flottan. Material till presentationen hämtas i första hand från de svenska maritima museernas utställningar och samlingar, men också från andra museer, byggnader och sammanhang.