Paper short abstract:

Den 14 december 2021 skrevs nordiska klinkbåtstraditioner in på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. I detta konferensbidrag presenteras hur situationen utvecklats för detta kulturarv Sverige jämfört med andra delar av Norden.

Paper long abstract:

Har de svenska klinkbåtstraditionerna varit ett omhuldat eller eftersatt kulturarv? I samband med UNESCO-inskrivningen av nordiska klinkbåtstraditioner har jag observerat att svenskarna tycks ha svårare än övriga nordbor att tolka vad begreppet avser. Mycket av de svenska klinkbåtstraditionerna tycks ha hamnat i en kollektiv glömska. En bakgrund till detta är att det funnits en otydlighet kring vilken eller vilka institutioner som haft eller tagit ansvar för att samla, dokumentera och vårda kulturarv som rör de folkliga klinkbåtstraditionerna i Sverige. Under första halvan av 1900-talet gjordes en del insatser från Nordiska museet, och senare och i mindre omfattning av Sjöhistoriska museet och lokala museer. Klinkbåtstraditionerna kan inte påstås ha haft någon prioriterad roll som kulturarv i Sverige. Under ett flertal år har frågan om bevarande främst legat utanför myndigheterna och aktörerna har främst varit ideella krafter. Detta folkliga engagemang har bidragit till att hålla vissa delar av traditionen levande, men samtidigt har resursbrist medfört att mycket kunskap har förlorats, eller åtminstone fallit i glömska. Detta gäller också bevarande av originalbåtar, som annars skulle ha kunnat fungera som förmedlare av äldre tiders hantverkskunnande. I mitt doktorandprojekt undersöker jag gamla båtar för att försöka rekonstruera och förstå en lokal klinkbåtstradition som fallit i glömska. Ett fåtal bevarade båtar är kärnan av mitt arkivmaterial, kombinerade med arkivmaterial, fotografier och verktyg. I studien arbetar jag med tolkning och rekonstruktion för att återskapa idéer och mönster i den lokala båtbyggartraditionen.