Paper short abstract:

Studien behandlar ett antal kvinnliga överlevande, så kallade ”repatriander” som tvångsinternerades i Sverige 1945–46. Fokus ligger på kvinnornas agens och taktiker för att undslippa internering och återförande till hemlandet.

Paper long abstract:

Studien utspelar sig i ett slutet svenskt interneringsläger för kvinnliga flyktingar, Gunnarpshemmet i Skåne, i bruk 1945–46. Genom att följa internerade som räddats till Sverige med Röda Korsets ”vita bussar” från koncentrationslägret Ravensbrück, belyses invandrarpolitikens könsspecifika institutionella praxis. Specifikt undersöks hur kön och sexualitet i samspel med andra maktordningar formade medborgarskapets gränser för dessa kvinnor.

Med inspiration från Beverly Skeggs tänkande om respektabilitet som ett avgörande kapital för att räknas som medborgare, samt Michel de Certeus begrepp strategi och taktik, är syftet att diskutera kvinnornas olika taktiker för att undgå repatriering och belysa deras agens i mötet med lägermiljön och de svenska myndigheterna. För att komma åt samspelet mellan individ och institution har statliga direktiv, interneringslägrets handlingar, personliga dossierer, brev, vittnesmål och intervjuer kombinerats.

De internerade kom från Norge, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Polen. Kvinnor som haft relationer med tyska soldater, befriade koncentrationslägerfångar, judar och katoliker, sammanfördes. Skälen till internering var att de ansågs politiskt riskabla ”observationsärenden”, eller ”disciplinärenden”. Flertalet internerades på sexualmoralisk grund, då de ansågs ”lösaktiga” och ”asociala”, möjligen ett plågsamt eko från koncentrationslägrets, "asoziale". Internationell forskning som lyft fram det sexuella våldet och påtvingade sexarbetet i Ravensbrück har påvisat hur överlevande som ville tala om dessa erfarenheter tystades efter kriget. Studien visar att detta var ett tabubelagt ämne och stigma även i Sverige. Erfarenheter av sexuellt våld förblev avgörande att dölja i kontakterna med svenska myndigheter för att erkännas som ”respektabel” och ett möjligt medborgarsubjekt.